Livet på en ö

Känner mig som världens sämsta människa!... men det jag gjorde var att lyssna på mig själv och följa det som min kropp och knopp behöver för en gång skull!! Jag skulle jobba på förlossningen i sommar! Ett jobb som jag längtat efter att få prova på.. De blev lite si och så med mina intropass. Kunde inte börja en klok intro pga att jag gick i skolan fram till vecka 25. Fick ihop några pass lite då o då samtidigt som jag pluggat till tentor o kämpat med inlämningsuppgifter.. samt den förbannade lungsjukdomen som är sååå seg och långdragen. Känt mig stressad, gråtit, fått panik över att inte klara varken jobbet eller tentorna. Satt press på mig själv att fixa allt på bästa sätt och pang.... tillsist säger kroppen ifrån!! Klarat alla tentor och fått ok på alla inlämningsuppgifter. Men fått panik över jobbet.. svåra moment o viss personal som inte förstår att jag är ny och inte jobbat med sjukhusvård tidigare.. fast de värsta av allt är att jag inte orkat... pratat med läkaren o han tycker det är bra att jag kommit igång o jobbat, det är bra för din kondition.... skit på dig säger jag då!!! Så jag lyssnade på mig själv, sa ifrån till jobbet ( förstår att jag förstört hela deras sommar pga mitt avhopp) ... Jag har förklarat varför, de förstod men innerst inne vill de ju hänga mig, mala mig i en köttkvarn o ge mig som mat till fiskmåsarna vid helikopterplattan för att jag har förstört för alla som jobbar i sommar. Om jag mår dåligt? Ja!! Om jag är stolt över mitt beslut? Nej!!! Ångrar jag mig för att jag lyssnat på min kropp? Nej!! Ska jag vila i sommar och bli frisk från den här skiten och få tillbaka lusten till att slutföra plugget till tandsköterska ? JA!! Ska jag gå och ha ångest över att jag förstört för andra? (Ja) det lär jag ha men jag ska försöka låta bli, ska vara mer egoistisk och tänka på att jag gjorde som jag gjorde för att kroppen ska må bra!!

 

Såhär vill jag inte ha mitt liv....