Nu har jag varit 3 veckor på mitt nya jobb.. och Ja, första och andra veckan ville jag gråta, säga upp mig och bara lämna in min avskedsansökan... när det känns som man inte kan något, hinner inte med i det tempot som de "gamla" tanterna har.. (de som har jobbat inom yrket i 40 år och kan göra alla moment i sömnen)... känt mig så kass... men inget snack om saken, jag har ju helt klart världens bästa arbetskamrater som stöttar och peppar och visar mig allt som jag tycker är svårt. "Om det är något så säg bara till, vi finns ju här"... "det tar minst 3 månader innan man känner sig lite säker på det mesta"... " jag har jobbat här i 2 år och jag kan fortfarande inte allt".. de har släppt "taget" om mig den här veckan och låtit mig utföra alla behandlingar själv tillsammans med tandläkaren... och Ja, jag kan Ju!!! Jag fixar ju de!!! Det tar bara lite längre tid men jag blir bättre och bättre ... så Ja, det börjar kännas bra och jag ska absolut ge det en chans , för det är ju ett ganska roligt yrke när man får känna att man behärskar momenten och när allt börjar flyta på!
Jag har även fått järnpåfyllning via dropp på vc... sjukt konstigt att ett lågt järnvärde kan få en att må så dåligt som jag gjort. Men efter 2 "tankningar" så känns allt mycket bättre. Kroppen vill liksom det som jag vill nu.
Mini-mannen i mitt liv har fyllt 12 år! 12 år, vart tar tiden vägen?
Han har firat med kompiskalas idag och imorgon blir det lite firande här hemma med gofika..
Jag och Stina har kört traktor och hjälpt Isak att fixa på åkern... Vi typ krafsade runt jorden med en maskin... ingen aning om vad det heter men det va ganska kul i alla fall 😂
