Livet på en ö

 

Det vilar en förbannelse över detta årliga julbord som jag ALDRIG kan följa med på..

Daniels jobb brukar ha ett julbord i december som man får följa med på.

Vi har varit tillsammans i 6 år (snart 7 ) och jag har varit med på EN av dessa julfester, och det var det första året..

året efter blev D sjuk, nästa år hade vi ingen barnvakt, året därefter var stina nyfödd, sen var jag sjuk de andra året.. och vad händer detta år då...

JO jag lägger mig med feber och orkar inte alls följa med..

Ok, de e väl inget att sura över egentligen, de e ju för fasen bara julmat...

Men jo, jag blir faktiskt riktigt ledsen, för när det för en gång skull händer något och vi har barnvakt och jag har ledig helg, så nog fasiken ska jag bli SJUK...

Jag får svära och säga FAN... för riktigt arg o ledsen blir jag.. :(

 

Idag har jag mått lite bättre på em och kvällen.

Men efter att stina skrikigt i ca 1 timme pga att hon inte fick öppna fler luckor i chokladkalendern så kände jag mig som en urusel mamma..

3årstrots, jo jag vet.. men de är inte kul när man själv inte är riktigt kry och orkar inte vara alla till lags hela tiden..

Jag grät och stina skrek och adam tyckte att om stina kunde få äta upp alla sina choklader så skulle hon bli tyst.

ja ja, vi överlevde iaf timmen med skrik, sen satt vi och läste bok och nu sover dem.

 

MAMMA, KAN DU FLYTTA HIT SÅ VI KAN UMGÅS VARJE DAG!!!!!!

Resten av släkten me förresten..

i juletid saknar jag er alla och vill att allt ska vara som förr..

puss på er